ESTLANDS HISTORIA I KORTFORM.

Copyright 1998 Nordicsite / Inger Lin Söderberg-Lidbeck. Kortare citat skall alltid åtföljas av källhänvisning. Publicering får endast ske efter skriftlig överenskommelse.

Estland kallas på hemladets språk Eesti och på engelska Estonia.

Vid Pärnu har man funnit spår av bosättningar från stenålderstid ca 8000 år f Kr. Dessa bosättningar tillkom efter det att inlandsisen dragit sig tillbaka.

Under 3000-talet f Kr anses att det förekom finsk-urgiska folk i området. De hade troligen ett östeuropeiskt ursprung.

Estland omtalas i den nordiska kungasagan. Sveakonungen Yngvar gick till attack mot esternas boplatser under 600-talet (e Kr). Han blev besegrad och dödad tillsammans med hela sin här.

Beryktade sveakungar som Ivar Vidtfamne (600 talet) och Erik Segersäll (900-talet) gjorde härnadståg och erövringar i Estland.

Under 900-talet förekom handelsutbyte mellan nordborna och esterna. Men även krigiska företag från nordbornas sida var vanliga inte minst eftersom man konkurrerade med ryska intressen i området.

Bland de bevis som anförts för att Estland har stått i nära förbindelse med nordborna är organisationen av socknar och byar. Byn (küla) bildade tillsammans med flera byar en socken (kihelkond). Ett antal socknar utgjorde ett landskap (maakond). Det estniska ordet för socken anses ha ett fornnordiskt ursprung vilket kan indikera att landskapen har varit ålagda att betala tribut till nordborna. (Se Raimo Raag 1992).

Under 1100-talet angrep esterna Svea rike och brände bla Sigtuna år 1187.

Tyska handelsintressen kom att i ökande grad utöva inflytande över esternas områden under 1100-talet.

1200-talet koloniserades lettiska och även en del estniska områden som därefter kallades Livonia eller gamla av tyska ordens riddare. Även svenska och danska gjorde erövringsförsök gjordes.

Esterna kristnades år 1227. Esternas kristnande ingick i den plan som biskop Albert von Buxhoevden påbörjat knappt tjugo år tidigare när han kristnadeLettland och Livland. Denna plan hade som huvudsyfte att skapa en baltisk biskopsstat som underställd påven i Rom.

Riddare av Tyska orden . Tyska ordern skapades av köpmän från Lübeck och
Bremen. Den fick påvens bekräftelse under 1190-talet.Copyright 1998 Nordicsite.

Den tyska orden blev helt dominerade när de landskap i norr som erövrats av danskarna under 1230-talet såldes till tyska orden. Hertigdömet Estland uppgick därmed i Livonia. Bidragande orsak till försäljningen var esternas uppror mot danskarna under åren 1343-45.

Livonia styrdes som en feodalstat där bondebefolkningen blev livegen. Styrande var en baltisk-tysk adel som med hög grad av suveränitet regerade över jord och befolkning på sina stora gods.

Tyska hansans inflytande under 1300-talet och fram till reformationen medförde att handeln koncentrerades till handelsstäder som blev kraftfulla ekonomiska centra.

När reformationen utmanade de värderingar som varit grundläggande för skapandet av den Livländska ordenstaten föll den sönder. Under slutet av 1550-talet erövrade ryska trupper flera betydelsefulla städer och landområden, bla Narva och Tartu. Danmark köpte år1559 landområdet vid Ösel. Tallin med närliggande landskap underställdes år 1561 svenskt styre. Estlands södra delar anslöts till Polen-Litauen.

Den tyska ordensstatens sönderfall följdes av förödande krig hungersnöd och epedemier . Uppgifter finns som hävdar att Estlands befolkning minskades med 2/3 under perioden mellan år 1550 fram till 1640-talet.

År 1629 tillföll norra Estland Sverige och 1645 blev även Ödsel underställt svenskt styre.

Under den tid då Estland och Sverige var föreande under det svenska konungaväldet uppmuntrades invandring från Finland och Sverige.Det anlades ett universitet i Tartu (Dorpat )och de juridiska och byråkratiska institutionerna anpassades till de i Sverige förekommande. Bland de betydande svenska rådsherrarsom besökte Estland under stormaktstiden kan nämnas Axel Oxenstierna och Johan Skytte.Kung Karl XI av Sverige avskaffade livegenskapen och indrog flera större gods till kronan.

Sverige förlorade det Nordiska kriget år 1710 och Ryssland framträdde som segrare. I freden vid Prut år 1711 övertog tsar Peter I Livland, Estland, Ingermanland, Karelen och Finland. Sveriges konung Karl XII som befunnit sig i Turkiet misslyckas med att behålla Pommern. Sveriges stormaktsdrömmar avslutas med KarlXII :s död 1718 vid Fredrikshalds fästning i Norge.

I fredsluten i Stockholm och Nystad år 1719-1721 avträdde Sverige formellt Estland och andra östersjöprovinser som blev ryskt område. Endast Finland kvarblir som svenskt landområde.

1739 återinfördes livegenskap i Estland. Succesivt ökades förtrycket av de livegna. Under 1790-talet började den estniska landsbefolkningen även utskrivas till militärtjänstgöring. Militärtjänstgöringen gällde i tjugofem år. Detta medförde att många försökte fly till Sverige och Finland. Det pågick en jämn flyktingström från Estland under första hälften av 1800-talet.

År 1816 upphävdes livegenskapen i Estland. Detta innebar dock inte ekonomisk och social frihet. Allmogen var fortfarande underställda de stora godsen och måste utföra dagsverken. Systemet som efterträdde livegenskapen hade likheter med det svenska statsystemet.

År 1866 upphävdes skråtvånget i Estland. Detta underlättade för industraliserings processen.

Under 1880-talet förryskades skolväsende kyrka och administration i Estland. Detta som ett genmäle till nationalistiska estniska strävanden.Den estniska nationalistiska rörelsen riktadesig inte enbart mot ryssland utan även mot den tyska adelns inflytande.Följden av förryskningskampanjen blev att den nationalistiska rörelsen politiserades och blev aktiv på den politiska arenan.

År 1904 bildades en rysk estnisk koalition som fick majoritet i Tallins stadsfullmäktige. Något senare bildades flera estniska politiska partier.

År 1917 föll rysslands tsardöme. Estland krävde och fick autonomi av den provisoriska regeringen. En guvernementskommissarie tillsattes liksom en lantdag som utsågs genom val.När Bolsjevikerna blev det ryska väldets makthavare i samband med oktoberrevolutionen avsattes guvernementkommissarien.Innan den Estniska lantdagen upplöstes på bolsjevikernas befallning hann den utropa sig till landets högsta makthavare. Den räddningskommitté som blev resultatet av lantdagens aktivitet proklamerade Estland som självständig demokratisk republik den 24 februari 1918. Datumet är därefter vikt som landets nationaldag. Självständighetsförklaringen möttes av motstånd både från Bolsjeviker och tyska intressen. Först vid freden i Tartu den 2 februari 1920 erkändes Estland som republik av Sovjetryssland.

När Tyskland och Sovjetunionen år 1939 ingick det icke aggressionsavtal som brukar kallas Molotov-Ribentrop-pakten fick det följder för Estlands suveränitet över eget territorium. Estland räknades efter paktens ingående som en del i Sovjetunionens militära intressesfär. Detta innebar att Estland anmodades att tillåta etableringen av sovjetiska militärbaser.

I juni 1940 inledde Sovjetunionen ockupationen av Estland. Ockupationen hävdades vara föranledd av en konspiration där Estland, Lettland och Litauen förberett ett angrepp på Sovjetunionen. Krav framställdes från Sovjetunionens sida att en sovjetvänlig ministär skulle tillsättas.Estlands regering skulle därmed asvättas. Det på befallning ombildade parlamentet ansökte om Estlands anslutning till Sovjetuinionen. Högsta sovjet biföll ansökan. Efter Estlands anslutning till Sovjetunionen följde en befolkningsminskning som hade politiska orsaker. Människor deporterades avrättades eller mobiliserades. Ett stort antal människor utvandrade.

År 1941 ockuperades Estland av Hitlertysklands trupper. Detta medförde utrensningar av judar och kommunistiska sympatisörer. Ca 6000 estlandssvenskar flydde till Sverige. Många tusen estniska män mobiliserades till tjänstgöring i den tyska armén.

År 1944 återtogs Estland av sovjetmakten. En sovjetisering kampanj påbörjades snabbt. Intresset från Sovjemakten inriktade sig på landsbygdsområden. Jordbruket kollektiviserades och det motstånd som mötte från partisaner kallade skogsbrödernaoch andra likasinnade eliminerades effektivt.

I samband med förändringar i Sovjeunionens ekonomi och politik föddes förutsättningar för perestrojkan. Även om den inte innebar någon omdelbar politisk förändring för Estlands del blev den indirekt en möjlighet för nationalistisk politisk aktivitet.

Den 23 augusti 1987 anordnades en demonstration i Tallin där man krävde att tillägget i Molotov-Ribetrop pakten skulle offentliggöras. Samtidigt demonstrerades mot anslutningen av Estland till Sovjetunionen.

I februari 1988 firades sjuttioårsjubileet av den Estniska självständighetsförklaringen.

Under våren 1988 etablerades folkfronten som stödde Perestrojkan. Ett stort offentligt möte hölls på Sångafältet i Tallin. Tillfället har fått benämningen "Den sjungande revolutionen".

Den 16 november 1988 antog det estniska parlamentet en suveränitetsdeklaration. Tilltaget möttes av oförsonlig sovetisk kritik.

De första demokratiska valen genomfördes i Estland den 18 mars 1990. Det därefter nyvalda parlamentet antog en resolution som syftade till Estlands frigörelse från Moskvamakten.

Vid folkomröstningen den 3 mars 1991 fick kravet att Estlands självständighet skulle återupprättas stöd av nära 78 % av väljarna. Drygt 82% deltog i valet.

I samband med kuppförsöket i Moskva i augusti år 1991 beslöt Estlands myndigheter att den Ryska nationella räddningskommitten inte ägde giltighet i Estland. Estlansd parlament antog en resolution om nationell självständighet.

Åter meny Estland