LITAUENS HISTORIA I KORTFORM

Copyright 1998 Nordicsite / Inger Lin Söderberg-Lidbeck. Kortare citat skall alltid åtföljas av källhänvisning. Publicering får endast ske efter skriftlig överenskommelse.

I likhet med de övriga baltiska staterna har Litauen varit föremål för många erövringsförsök. Landet har dock sin egenart bland de baltiska staterna. Detta delvis beroende på det geografiska läget som det sydligaste av de baltiska länderna. Landets nuvarande gränser är fastställda under andra världskrigets tyska och sovjetiska ockupationsperioder.

I nuvarande Litauen består den största delen av befolkningen av litauer men det finns också en rysktalande minoritet som i sig innefattar både vitryssar och ukrainare. I landets östliga områden finns även polska minoritetsgrupper.

Det litauiska språket hävdas av språkforskare vara det ålderdomligaste av de i nutiden existerande indoeuropeiska språken. Landet anses ha befolkats någon gång under årtusendet före vår tideräknings början.

1200-talet ansattes de litauiska folkgrupperna av de nitiska tyska ordensriddarnas förenade handels- och missionsföretag.

Kung Mindaugas (1236-1263) samlade större delen av folket till kamp mot de tyska svärdsordensriddarna. Ur motståndet framträdde konturerna till storfustendömet Litauen. Motståndet mot de tyska riddarnas härar höll litauerna krigsberedda under ett par sekel. Det var inte bara sitt land man försvarade utan även den gamla religionen. Förutom att försvara sig mot ordensriddarnas attacker expaderade Litauen expanderade österut under denna tid.

Storfursten Gediminas grundade huvudstaden Vilnius år1323.

År 1386 ingick Litauen personalunion med Polen för att stå starkare i motståndet mot ordensriddarna. Samtidigt antog Litauerna den romersk-karolska tron.Den furste som regerade vid detta tillfälle var Jogaila (Jagiello)

Samarbetet med polen resulterade i att tyska orden år 1410 led det svidande och avgörande nederlaget vid Grunwald-Tannenberg. Detta slag räknas som slutet på det medeltida ordensväldets expansion.

Under regenten Vytautas den stores regeringstid som avslutades under 1430-talet framträdde Litauen somen mäktig suverän stat som sträckte sig från svarta havet till Östersjön.

När fienden var besegrad eroderade den enighet som kampen mot den gemensamme fienden skapat.Maktkampen inom personalunionen blev allt starkare. Det gällde både vilken furste som skulle regera och vilken av folkgrupperna den polska eller den litaueska som skulle dominera i personalunionen.

År 1569 upplöstes personalunionen och ersattes med en sk realunion. Polskt inflytande blev allt märkbarare efter denna tid.

Under 1700-talet delades det stora riket tre gånger, 1772, 1793 och 1795. Delningarna medförde att Litauen försvann från kartan och att dess territorium införlivades med Ryssland.

Under 1800-talet förekom två betydelsefulla polsk litauiska uppror mot tsarväldet (1830 och 1863). De försök som tsadömet iscensatte försök att russifiera befolkningen blev en grogrund för uppkomsten av den nationalistiska rörelsen.Denna rörelse hade sitt ursprung i de Preussiska område som brukar kallas Lilla Litauen pg av att där funnits en homogen litauisk befolkningsgrupp under lång tid.

Litauen ockuperades av Tyskland under första världskriget. Den 16 februari år 1918 utropade man sin självständighet. Dagen är därefter Litauens nationaldag. En tysk prins utnämndes till regent och fick det ärevördiga namnet Mindaugas II. Självständighetesförklaringen var dock endast formell fram till den tyska kapitulationen i november samma år.

Den ryska röda armen invaderade Litauen år 1919 med hänvisning till att litausiska kommunisterna hade proklamerat sovjetiskt styre i landet. Även Polen gjorde anspråk på vilniusområdet. Nationernas Förbund gav Litauen rätt både mot Sovjetmakten och mot Polens krav. Men Polen avträdde inte vilniusområdet. En demokratiseringsprocess tog sin början vid denna tid.

År 1926 utförde den nationalistiske ledaren Antanas Smetona en militärjupp och införde enpartistyre.

1939 i samband med den sk Molotov-Ribbentroppaktens uppdelning av Baltikum i en sovjetisk och en tysk militär intressesfär anmodades Litauen att tillåta sojetiska militärbaser på sitt landområde. Som motprestation återfick Litauen vilniusområdet som sovjetmakten erövrat som krigsbyte.

År 1940 avsattes Antanas Smetona i sambande med att Sovjetunionen ockuperade Litauen. Sovjetrepubliken Litauen utropades. Tusentals litauer med anknytning till självständighetsrörelsen deporterades i samband med detta.

År 1941 gick Tyskland till angrepp på Sovjetunionen. I samband med detta ockuperades Litauen av Tyskland. Under ockupationstiden som varade fram till år 1944 då Sovjetunionen återtog makten avrättades över 200 000 judar i Litauen. Under Stalins livstid kollektiviserades Litauens jordbruksområde. Även i Litauen förekom väpnat motstånd mot tvångskollektiviseringen. Minst 300000 litauer dog eller deporterade till följd av sitt motstånd mot sovjetmakten under denna tid.

Under inverkan av Perestrojkan i Sovjetunionen och de självständighetssträvanden som kom till uttryck i de baltiska staterna bildades i juli 1988 en folkfront som framhöll de nationella litauiska intressena. Man undvek dock konfrontation med Sovjetmakten.

Vid valet till den sovjetiska folkkongressen 1989 vann folkfrontens representanter majoriteten av de för Litauen avsedda 42 platserna. Det litauiska kommunistpartiet bröt med det sovjetiska moderpartiet senare samma år. Detta försvagade även Sovjetunionens inre politiska styrka. Gorbatjov försökte med sitt besök i Vilnius i januari 1990 att återföra Litauen till de trognas skara. Försöket var inte framgångsrikt. Litauens högsta sovjet anordnade val våren 1990. Den litauiska folkfrontens representanter blev valda i majoritet..Den 11 mars 1990 antogs Litauens förbehållslösa självständighetsförklaring av parlamentet.

I januari 1991 stormades tv-tornet i Vilnius av sovjetiska specialstyrkor.14 personer dog och många skadades. Omvärlden fördömande av kuppförsöket gjorde intryck på Sovjetuinonens politiska ledare. Boris Jeltsin tog avstånd från kuppförsöket som avslutades.

Den folkomröstning som anordnades i Litauen gav stöd till självständighetssträvandena.

Efter ett antal incidenter vid gränsposteringar och i Vilnius som krävde sammanlagt åtta dödsoffer erkände Sovjetunionen Litauens självständighetsförklaring.

Sverige var det första västland som öppnade ambassad i Vilnius.

Åter meny Litauen